Maten en levande del av vården

Mats-Eric. 7 feb 2012.

Iförd obligatorisk vit långskjorta satt jag på en av Stockholms läns landstings många sängkanter och inväntade den första riktiga måltiden efter en lyckad operation. 

Ett halvt dygn tidigare – precis före den välplanerade medvetslösheten – hade jag från sjukbädden lagt sista handen vid manuset till Henrik Ennarts och min bok Döden i grytan. 

Där sticker vi ut hakan mot just den teknologiskt avancerade sjukhusmat som nu – något ironiskt – bars in till mig på en sliten blå plastbricka.


Så visst hade jag en hel uppsättning förutfattade meningar om den rätt jag skulle sticka gaffeln i. Men efter den påtvingade fastan var det i alla fall inget fel på hungerkänslorna. 

Menyn fanns det heller inget att invända emot. Lax, broccoli, grön sparris och potatis i en ljus sås av något slag borde kunna bli en utmärkt premiärlunch. 

Det smakade heller inte på något sätt illa. Utan i stort sett inget alls. Det var i själva verket ganska svårt att avgöra vilken av ingredienserna som för tillfället befann sig i munnen. Allt kändes likadant och hade samma konsistens.

Och att jag inte var ensam om att reagera på smaklösheten framgick tydligt av matsalens kryddhylla. Den dominerades av stor burk Aromat med smakförstärkaren mononatriumglutamat (E621), som vanligtvis brukar användas av industrin för att försöka piffa upp alltför urvattnade produkter.


Sjukhusets mat bereddes i fabrik, innehöll rikligt med E-nummer och ångkokades i de tre specialkonstruerade blänkande mikrovågsugnar som tronade i avdelningsköket där varje form av normal köksverksamhet hade förbjudits. Ingen kunde längre fixa till en omelett till en sugen patient eller baka en sockerkaka för att höja stämningen på sjuksalarna.

Enligt det doftlöst hyperhygieniska konceptet kallat SoFresh skulle de förseglade rätterna serveras i de svarta plastbyttor de mikrats i – så att patienten själv kunde avlägsna den skyddande plastfilmen. Men detta ansågs av personalen lyckligtvis så ovärdigt att man i strid med det strikta säkerhetstänkandet lade upp maten på vanliga porslinstallrikar.

Dessutom tillät man att mina och andras anhöriga fick föra in matvaror utifrån och på så vis utmana det mödosamt framförhandlade matmonopolet. Vi kunde därför utan minsta tendens till ingripande festa på hemlagad lasagne, nybakade kardemummabullar och riktig glass. 


Från andra håll kom rapporter om anställda som gick längre och helt sonika gick och köpte mat på Ica för att få igång aptiten hos långliggande cancersjuka barn som fått nog av den ensidiga industrimaten.  

Sköterskorna på min avdelning liksom skämdes för mathållningen och luftade gärna sitt missnöje med såväl leverantören Sodexo som med de landstingstoppar som myglat igenom den gigantiska upphandlingen. 

Så det som nu håller på att hända – snart två år och efter min sjukhusvecka – är hur stort som helst. De många kritikerna har ju faktiskt blivit hörsammade. Plastlådorna är visserligen fortfarande i drift, men deras dagar är räknade.

Som vi har läst på nyhetsplats har landstinget slagit in på en helt ny kurs som faktiskt är raka motsatsen till den förra. Med återuppståndna sjukhuskök, som ska vara öppna dygnet runt, och stora möjligheter att anpassa maten till patienternas behov. Rätterna ska hålla sådan kvalitet att anhöriga ska vilja köpa egna portioner och äta tillsammans med de sina inskrivna anförvanter.


Förebilden är det matglada system som tillämpas i danska Hvidovre där patienterna kan beställa närlagade rätter från en imponerande à la carte-meny. 

I bästa fall kan Stockholms dyrköpta experiment åtminstone tjäna som varnande exempel för övriga landet. Maten måste återigen börja ses som ett viktigt inslag i vården, och inte bara som ett besvärande problem. 


All mat – även den som ska ätas av sjuka, gamla och barn – bör betraktas som något i högsta grad levande. Därför kan den inte upphandlas, produceras eller hanteras på samma sätt som inkontinensskydd, lakan eller skolbänkar. 

Men det visste vi väl egentligen redan?


Krönikan har varit införd i Svenska Dagbladets Matkultur>>

 

10 kommentarer

RSS

Annons:

Änga gård annons 482 ny

  • Ja, jag saknar ord. Jobbar själv i ett sjukhuskök men vi har inte det systemet... Än, kanske man ska säga. Men jag hoppas att det inte blir så. Dock är det ju mest pulver och färdiga "livsmedel" vi "tillagar". Hoppas fler för upp ögonen och ifråga sätter, blir nyfiken och medveten!
    Katrine. 7 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Vet inte vad jag tycker delar är rätt.. Men hänvisa till en smakupplevelse direkt efter en operation är bara B, finns inte en chans att maten smakar något efter mediciner och sövning. Du har aldrig slagits av att majoriteten av alla Svenskar har just aromat på sin kryddhylla hemma, och kanske vill ha det även om dom ligger på sjukhus? Just detta inlägg tycker jag är ett av dina sämre och är skapad för att gnälla utan substans, hade inte riktigt fått det intrycket av dig tidigare.
    Patric . 8 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Så j***a mycket tillsatser tycker jag mig inte kunna se: http://www.sodexo.se/upload/Måltidskoncept/Meny%20SoFresh%2020100121%20jämn%20vecka.pdf Återigen lögn och f******ad dikt från Herr Nilsson. Troligen kommer det bli FLER tillsatser i maten med de lokala köken än de idag centrala.
    Roland. 8 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Hej! Jag har en undran om det här med E250, alltså natriumnitrit. Som jag har förstått det så ska det inte finnas det i KRAV-märkt falukorv. Men om man kikar in på Nordcharks sida och kollar vad deras KRAVfalukorv så finns E250 med på innehållsförteckningen... Är inte E250 lika farligt överallt eller finns det undantag?? Det vore så snällt om du ville reda ut det här! Och tusen tack för bra sida, oumbärliga böcker och livsviktigt engagemang! Hälsningar från Sommarfröken
    Sommarfröken. 8 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Konstigt om det är nitrit i KRAV-falukorven. Det tillåts inte om man inte nyligen ändrat reglerna. Är du säker på att det inte står KRAV-godkänd köttråvara eller dylikt? Många KRAV producenter väljer att ha en liten mängd nitrit i sina charkvaror men då får dom inte sätta KRAV märket på slutprodukten. (Däremot kanske dom vill visa att djuret blivit uppfött enligt KRAVs regler). Dock är tillsatsen av nitrit betydligt lägre i ekologiska charkvaror än konventionella. EU-ekologiskt märkta produkter har ett maxhalt som ligger omkring hälften jämfört med konventionella charkvaror. Om som sagt inte reglerna ändrats nyligen?
    Annika. 8 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Här har vi samtliga ingrediensförteckningar på samtliga maträtter under varumärket SoFresh: http://extranet.sodexho.se/upload/SLL/SoFresh%20info/SoFresh%20måltider%20innehåll%20&%20bild%2020090415.doc.pdf Bedöm och/eller döm själva. Det som vi alla kan konstatera är att detta inte är något som Sodexo varken skäms över eller vill dölja då de ligger helt öppet på nätet att läsa för vem som helst.
    Janolof. 9 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Tack Jan-olof!!! Enligt ingrediensförteckningarna är de flesta E-numren från färdiga produkter som ex. köttbullar. Jag skulle vilja se det lokala sjukhuskök som börjar rulla egna köttbullar, detta skedde självfallet inte tidigare heller och kommer ej heller ske i framtiden även om de flyttar över matlagningen till mindre lokala kök. Så till vida de inte kraftigt höjer taket för kostnaden per maträtt och de som önskar detta är skyldiga att tala om var dessa våra gemensamma skattepengar ska tas ifrån. Viktigast är väl ändå att maten är säker, god, och med rätt näringsinnehåll för en rimlig peng?
    Eva. 10 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • E-nummer eller inte, det viktigaste när man är sjuk tycker jag att maten är god och näringsrik. Att få i sig mat överhuvudtaget är en viktig del av tillfrisknandet. Sedan tycker jag att det inte finns något självändamål att vara emot precis varenda produkt med E-nummer och halvfabrikat som spar tid, även om man kan ifrågasätta onödiga tillsatser som smakförstärkare eller artificiella sötningsmedel eller för mycket konstigheter generellt i maten. Men spannet är stort och det finns bra färdigmat också. Viktigt för mig är också att ursprungsråvaran tagits fram på ett etiskt, hållbart och skonsamt sätt för hälsa djur och natur. Att odling av grönsaker sker utan kemiska bekämpningsmedet, att djuromsorgen är bra och fordet (som ibland kan innehålla jättemycket konstigheter, genmodifierad soja och annat som inte framkommer på förpackningen), att gödselhanteringen inte övergöder våra sjöar och hav mm. Jag anser att det är där man ska lägga största fokus om man vill uppnå bra mat och en giftfri miljö och börjar man inte i den änden, så känns det ganska bortkastat att jaga E-nummer på förpackningarna, som ofta är rätt harmlösa substanser i reglerade mängder, jämfört med de gifter som sprids i vår natur och genom näringskedjan.
    Annika. 10 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Annika! Jag håller med i mycket som du säger, men E-nummertillsatser som enbart är framtagna på kemikalisk väg kan vara ohälsosamma för både friska och redan sjuka personer. En hel del forskare börjar bli bekymrade, över speciellt cocktaileffekten av många av dessa, enbart, kemiskt framställda ämnen. Stefan Jarls film Underkastelsen manar till eftertanke och ifrågasättande av nödvändigheten av alla kemikalier vi utsätts för – både via vår föda och i vår övriga miljö. När det gäller maten kan vi, som inte ligger på sjukhus eller dyl., själva styra vad vi stoppar i oss men i övrigt är vi oftast helt ovetande om vad vid utsätts för.
    Ros-Marin. 12 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Ros-Marie, Jag har förståelse för dessa argument med cocktaileffekter och jag tycker inte heller om tanken på onödiga tillsatser som endast är till för att förstärka, färg, smak eller konsistens (undantag för rökarom). Filmen underkastelsen berörde mig mycket. Den filmen tog i mycket stor utsträckning upp de gifter vi exponeras för ur ett helhetsperspektiv, leksaker, kläder, miljögifter mm. Det är just därför jag anser att man måste lyfta blicken och ha ett större perspektiv än att fokusera på E-nummer i mat. Många av dom substanser som framställs på syntetisk väg finns redan i naturen och i vår kropp. Kemiska substanser är per automatik inte farligare än naturliga substanser. Ett konkret exempel är att jämföra naturligt rökta livsmedel och livsmedel med tillsats av rökarom, där det senare anses både vara hälsosammare och mer miljövänligt än det "naturligt" rökta. Jag kan heller inte begripa hur en del kan vara så kategoriskt emot tillsatser, men själva använder bikarbonat, E500, när dom bakar muffins? Det är då jag tycker att jakten på E-nummer går för långt och tappar i trovärdighet. En så kompromisslös inställningväcker knappast gehör hos dom som kan lite om livsmedel, producenter och myndigheter som man vill påverka och för de konsumenter som inte kan något om mat blir det istället en "vargen kommer" effekt. Dvs debatten blir urvattnad och kontraproduktiv för alla parter. Jag och många andra som vill ha en utveckling med bättre mat för hälsa, djur och natur skulle önska en dialog mellan olika aktörer på en mer trovärdig och nyanserad nivå.
    Annika. 12 feb 2012 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *
 
Skriv in kod
Villkor
 

DEN HEMLIGE
KOCKEN
BLOGGAR

Mats-Eric Nilsson är författare, journalist, föreläsare och en av grundarna till Äkta vara. Han har skrivit böckerna Den hemlige kocken, Äkta vara, Smakernas återkomst, Döden i grytan och Saltad nota och har även varit chefredaktör för matmagasinet Hunger. Nu är han aktuell med boken Château Vadå – om det okända fusket med ditt vin.


Medlemsannons-pa-sajten-NY-animerad-3
Kräv ingrediensförteckning på alkoholdrycker!