av-fallfrukt_fix4

Tankar kring hästköttsskandalen

Gästbloggen. 12 feb 2013.


Knappt hade jag hunnit smälta nyheten om den färgade fläskfilén innan nyheten om Findus briserade. Åter igen en skandal inom livsmedelsindustrin. En skandal som jag knappt kunde fantisera ihop i min vildaste fantasi. Hästkött? I lasagne?! Inte den första skandalen, knappast heller den sista, tänker jag. Människor, och jag med dem, frågar följdaktligen: Hur gick det till? Hur kan vi undvika det i framtiden?

Jag läser i Dagens Nyheter om hur Marit Paulsen vill införa ett "djurens FBI" och om hur andra förespråkar regelbundna DNA-analyser av köttet för att avgöra dess äkthet. I dagens system där producenterna till stor del själva ska bedriva tillsyn tycks det också rimligt. Trodde någon på riktigt att de skulle göra ett ordentligt jobb? 

Samtidigt kan jag heller inte låta bli att tycka det känns upp och ned. Är verkligen fler lagar, mer översyn och ökad komplexitet en hållbar lösning? Vad händer efter nästa skandal? Och skandalen efter den? Mer lagar, mer översyn, mer komplexitet?

Den som läst Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennarts bok "Döden i grytan" känner kanske till hur komplicerad lagstiftning och ökade krav från EU historiskt slagit ut vårt land och vårt kontinents små producenter och berett väg för industriella jätteproducenter. Det tycks alltså som att den här vägen gynnar de stora och missgynnar de små.

Småskaliga familjejordbruk har ersatts av industrier som knappast kan anses förenliga med god djurvård eller hänsyn om miljö. Företag som jag heller inte är särskilt övertygad om att de har som främsta intresse att ge konsumenterna kvalitativa produkter. Det är pengar som står i fokus här. Ören närmare bestämt – varenda liten slant ska vändas på för att nå lönsamhet – vinst genom volymförsäljning. Småskalighet? Hållbarhet? Knappast.

Men om inte mer lagar och kontroll, vad för alternativ har vi?

Jag som skriver det här heter Erik Östling. Jag är 32 år gammal och jobbar som webbkonsult och bor i Åre med min sambo Lisa och vår hund Alice. Anledningen till att jag får nöjet att skriva till dig genom Äkta vara heter Gårdsnära.

Efter tidigare matskandaler och en känsla av att något inom matindustrin är grundläggande fel hade jag nämligen tröttnat - och jag hade också tröttnat på att tröttna, men utan göra något åt saken. Med inspiration från min bror Olov, får- och mjölkbonde här i Åre, och med hjälp av min vän formgivaren Mårten Sparrman grundade jag och Mårten därför förra sommaren Gårdsnära – en webbtjänst som gör det enkelt för konsumenter att hitta producenter av mat och dryck i sin närhet – och vice versa.

För att återkoppla till frågan om nödvändigheten av mer lagar och kontroll så är det nämligen detta som jag tror är alternativet. Inte Gårdsnära förstås, Gårdsnära är bara en vägvisare – men mötet mellan konsumenten och producenten. Jag tror nämligen att när det mötet gick förlorat, och när antalet led från "jord till bord" – exploderade i antal, så började resan neråt.

Ett minskat avstånd mellan producent och konsument tror jag skapar en väg till en på riktigt hållbar livsmedelsproduktion. Med ökad insyn och kommunikation tror jag vi får en produktion som på allvar tar hänsyn till miljöns konsekvenser, till hur djuren behandlas, till hur producenten får betalning för sina varor då onödiga mellanhänder elimineras, och inte minst – till smaken och kvaliteten på maten och i förlängningen också vår hälsa och välmående. Genom kontakten får vi konsumenter också en delaktighet i vår matproduktion – vi får ett medansvar. Något jag tror många av oss också saknat.

Vårt land är fullt av fantastiska bönder och mathantverkare som sätter en enorm stolthet i sitt arbete. Jag tycker det är hög tid att vi på riktigt tar tillvara på deras kunnande och vad de kan erbjuda.

Att laga mat från grunden, på råvaror jag vet ursprunget till, är för mig idag ett av mina största nöjen. Att veta att det fläsk jag äter idag kommer från en grisbonde som låtit sina grisar springa ut och böka hela sommaren, är för mig en härlig känsla som jag önskar fler att ta till sig av.

Så låt oss nu ge dessa duktiga bönder och mathantverkarna förtroendet att förse oss med vår mat, och de kommer med stolthet att ge tillbaka till oss varor av högsta kvalitet som kommer skapa den godaste lasagne du ätit. Nämligen den du gör själv, med råvaror vars ursprung du känner – till plats och i hjärta.

Erik Östling

 


3 kommentarer

RSS

Annons:

  • Hej! Förstår inte varför folk bli så upprörda över att mat innehåller hästkött.Vi äter gris,kalv kyckling kalkon,hare rådjur osv.Vad är skillnaden?
    kicki. 22 feb 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Kicki, det handlar inte om vilket köttslag som avses, utan att man vilselett konsumenten. Om man deklarerar innehållet felaktigt på en punkt, vad mer kan man dölja? Exempelvis griskött istället för nötkött, vilket skulle vara förödande för muslimer. Att kunna lite på att produkterna innehåller det som deklarerats är A och O, och det har inget att göra med huruvida man tycker det är rätt eller fel att äta hästkött.
    Annika. 24 feb 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Med förtjusning kommer jag att utvidga mitt ordföråd med ordet "mathantverkare". Jag hoppas verkligen fler står emot matmassproduktionen, och inser att maten faktiskt redan är FÖR billig i Sverige. Önskar man riktig mat är det värt dom där kronorna extra och istället ta till vara på maten bättre. (=Kasta mindre, då vi idag i Sverige kastar ca en tredjedel av den mat vi köper) Jag har nydligen blivit mer medveten, och hejar hantverkarna, i hopp om att fler kommer att göra detsamma.
    Marica. 8 mar 2013 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *
 
Skriv in kod
Villkor
 

Gästblogg Erik Östling

Erik Östling är en 32-årig webbkonsult som bor i Åre. Han är en av grundarna av webbtjänsten Gårdsnära som hjälper konsumenter i hela Sverige att hitta närproducerad mat.

Senaste blogginlägg

Medlemsannons-pa-sajten-NY-animerad-3
Kräv ingrediensförteckning på alkoholdrycker!