av-fallfrukt_fix4

Att vänta på något gott

Mats-Eric. 31 mar 2012.

I det osedvanligt läsvärda magasinet Filter berättades för några nummer sedan om ett intressant psykologiskt experiment som utfördes år 1968 vid Stanforduniversitet i USA och enligt min tolkning skulle kunna kasta ett förklarande ljus över ett av samtidens matmysterier. 

De unga testpersonerna, bara fyra till sex år gamla, fördes en och en in i ett rum där de fick välja varsin favorit från en bricka med marshmallows och andra godsaker. Så snart barnet pekat ut en bit upplystes det om följande diaboliska upplägg:

– Antingen kan du äta upp den bit du valt ut så fort du blir sugen eller så kan du vänta tills jag kommer tillbaka och då får du två bitar istället för en.

Därefter blev barnet lämnat ensamt med sin vånda – och godisbiten framför sig. Merparten kunde inte invänta den utlovande belöningen och gjorde slut på de enda biten redan under de första tre minuterna. En knapp tredjedel klarade dock av att lägga band på sig ända tills försöksledaren återvände en kvart senare med den extra tilldelningen.

Så vad kan man lära sig av detta? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, triumferar Mamma, som förstås gärna hade sett att jag skulle ha hamnat i den uthålliga gruppen. Forskarna har dessutom vid uppföljande studier kunnat visa att det senare i livet gick bättre för dem som inte krävde omedelbar behovstillfredsställelse. 

I mänsklighetens gryning var det nog däremot mer ändamålsenligt att kasta sig över en eftertraktad munsbit som för tillfället råkade befinna sig framför nosen. Så det är kanske inte särskilt konstigt att de flesta barnen följde sina instinkter och högg direkt.

Men vart för oss detta nedärvda ”allt-nu”-beteende i ett samhälle som svämmar över av snabba matkickar? Där vi ständigt har så många sockerbomber inom räckhåll och godispåsarna sedan länge kommer i storlek XL.

Det är ju inte bergsäkert att vi blir så mycket lyckligare av att semmelperioden för varje år blir ännu längre än året innan. Av att det mesta numera kan konsumeras hela året runt.

Vissa studier talar nämligen för att just tiden av förväntan är en viktig del av helhetsupplevelsen. Julmaten är liksom betydligt roligare dagarna före än efter.

Det kan ju – hur antikverat det än kan låta – finnas en tjusning i själva längtandet efter årstidernas mat. Att de korta odlingssäsongerna häruppe i norr faktiskt skulle kunna ses som en kulinarisk tillgång. Källan till en inspirerande variation i köket.

Ändå köper vi svenskar för varje år allt mer av långväga smaklösa och bleka frukter, bär och grönsaker. Novembersparris. Decemberhallon. Januaritomater. Februarimeloner. Och blåbär i mars.

Kan det alltså vara så enkelt att vi – precis som de amerikanska fyraåringarna – trots allt inte kan vänta? 


 


 

 


4 kommentarer

RSS

Annons:

Warbro malt annons

  • Lite haltande jmf, är priset OK, och varan OK kan det knappast vara fel att äta det om det anses vara både gott och nyttigt. Onyttigheter ska man helst inte äta alls eller väldigt sällan oavsett årstid.
    Helge. 31 mar 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • @ Helge, Det som dock oftast inte är "OK" är transporterna och de kolkraftsdrivna växthusen som dina "OK" frukter och grönsaker har producerats i under vinterhalvåret. Inte helt snällt mot vårt klimat med dessa onödigt koldioxid utsläpp. Huruvida dessa varor innehåller sin berättigade mängd vitaminer och smak är även det en diskussionsfråga. Det enda som jag anser håller i ditt resonemang är att priset är vad du väljer att kalla "OK", jag själv skulle vilja säga att det är för lågt med tanke på konsekvenserna av produktionen. Jag väntar gärna länge på något så gott som solmogna, svenska tomater.
    Sanna. 1 apr 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • CityGross var den kedja som fick sämst betyg av naturskyddsföreningen när de undersökte utbudet av miljömärkta hygien- och kemiprodukter. http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=22850
    Janne. 2 apr 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Om försökspersoner klarar av att vänta eller inte beror till största delen på vilken kemisk signal hjärnan skickar ut beroende av vilken mängd kolhydrater man ätit innan som lett till blodsockerhöjning med påföljande insulinpåslag och blodsockerfall till för låg nivå om man hade ätit stor mängd kolhydrater innan. Då blir man tvungen att snart få i sig något igen för att höja blodsockret och den hjärnsignalen ska inte viljan stå emot, helt enkelt. Läs "Hjärnkoll på vikten" av hjärnforskaren Martin Ingvar.
    Meja. 22 apr 2012 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *
 
Skriv in kod
Villkor
 

DEN HEMLIGE
KOCKEN
BLOGGAR

Mats-Eric Nilsson är författare, journalist, föreläsare och en av grundarna till Äkta vara. Han har skrivit böckerna Den hemlige kocken, Äkta vara, Smakernas återkomst, Döden i grytan och Saltad nota och har även varit chefredaktör för matmagasinet Hunger. Nu är han aktuell med boken Château Vadå – om det okända fusket med ditt vin.


Medlemsannons-pa-sajten-NY-animerad-3