Aromer döljs fortfarande

Mats-Eric. 12 nov 2012.


Jämfört med de omdebatterade tillsatserna med E-nummer har aromämnena hittills fört en ganska anonym tillvaro. Ändå spelar de en avgörande roll i många moderna livsmedel – och i dagarna har EU godkänt drygt 2100 substanser.

Det finns en scen i Jamie Olivers flera år gamla programserie om den brittiska skolmaten som har etsat sig fast hos mig. Stjärnkocken från London befinner sig i norra England och har det till en början ganska motigt. Ungarna verkar inte tycka att hans käk, lagat från grunden av de bästa råvaror, är det minsta yummy.


Så i ett försök att få till en vändpunkt tar Jamie med sig en av lågstadieklasserna ut till en bärodling. Här ska de få njuta av den äkta varan direkt från plantan!


En kille i klassen är lite extra kaxig och tevekocken inser att det är viktigt att få med sig honom. Jamie plockar en solmogen jordgubbe och låter den motsträvige grabben provsmaka. Kameran zoomar in det skeptiska ansiktet – och tittaren förbereder sig på att han nu, äntligen, ska spricka upp i ett härligt leende.


Men killen grinar illa. Vilket nog inte är fullt så gåtfullt som det kan verka. Om man är uppfödd på konstgjorda aromer, som ofta skräddarsys för att passa godisälskande barn, tycker man förstås att originalet smakar alldeles för påträngande… naturligt.


Just du som läser detta föredrar förmodligen ännu riktig jordgubbsmak framför den fejkade. Men när det gäller andra smaker – som vanilj – har den industriella kopian för många konsumenter redan tagit över som smakreferens.


De billiga aromämnena, som finns på varande hylla i butiken, har till uppgift att helt eller delvis ersätta den ursprungliga råvaran. Och hittills har denna stora grupp av livsmedelssubstanser faktiskt varit mindre kontrollerade än de 319 omdiskuterade E-numren.


Men nu har EU-kommissionen just blivit färdig med sin genomgång. Resultatet har blivit en första lista med över 2100 godkända aromer, som alltså inte bedöms vara hälsofarliga.


Den långa förteckningen – publicerad i EU:s officiella tidning – är säkerligen full begriplig för en välutbildad kemist. Men vi lekmän blir nog inte särskilt mycket klokare av att få veta att exempelvis 1-metoxi-4(prop-1(trans)enyl)bensen, 4-isopropylbensaldehyd och (Z,Z)-3,6-dodekadienal får användas i alla butikens livsmedel.


Ingen av dessa långa haranger kommer heller att dyka upp på de redan överlastade innehållsförteckningarna. Där skulle de för övrigt inte få plats eftersom det ofta behövs ett imponerande antal kemikalier för att få ihop till enda smak. Till exempel 48 stycken för att skapa illusionen av jordgubbe.


På förpackningen kokas den avancerade kemin istället diskret ned till det anonyma och för konsumenten ganska aptitliga ordet ”aromer”.


Vilka smaker som har fejkats i såsen, gratängen eller bullarna du tänker köpa behöver inte anges. Detta är – liksom tidigare – tillverkarens hemlighet.

Krönikan har tidigare varit införd i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>


13 kommentarer

RSS

Annons:

Warbro malt annons

  • Det är tråkigt att det skall vara ~lönsamt~ för ett företag att använda en kemists hemliga blandning av 48 olika kemikalier, + karamellfärg, framför vanlig jordgubbssylt. Hur är det med "naturlig arom" som bland annat förekommer i diverse. "I love Eco, Té"?
    Joakim Maeda Palm. 14 nov 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Well, folk är nog ändå inte så korkade som texten ger sken av. Allmänheten består inte av lika delar kemister och puckon. Många förstår givetvis att mat i storpack inte är hemstånkad men plånboken styr. Mer än EU. De konspiratoriska undertonerna är onödiga. Återinför hemkunskapen och lär folk laga mat igen vetja! :)
    Jacques. 29 nov 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Usch vad taskiga de är mot vår Mats-Eric här: http://livsmedelsbloggen.se/2012/11/13/allt-vi-ater-ar-kemiska-substanser/ Upp till försvar nu alla!!!!!!!!
    Ubbe. 30 nov 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Ubbe, du behöver inte lägga den minsta energin åt att bry dej om dem. De visar ingen respekt för oliktänkande och försöker angripa med löjliga argument för att hävda sig själva. Läser man två rader så blir det uppenbart att hela deras försök argument är skevt och galet.
    Studerande. 2 dec 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Ja, Mats-Eric måste se upp för att inte ta i för mycket i vissa formuleringar. Han får det att låta som att ingen har den blekaste aning! Annars lyfter han upp mycket bra fakta.
    Studerande. 2 dec 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Well, folk är nog ändå inte så korkade som texten ger sken av. Allmänheten består inte av lika delar kemister och puckon. Många förstår givetvis att mat i storpack inte är hemstånkad men plånboken styr. Mer än EU. De konspiratoriska undertonerna är onödiga. Återinför hemkunskapen och lär folk laga mat igen vetja! :) Jacques. 29 nov 2012 .....fantastiskt med lite intelligenta inlägg :D
    Titiana. 14 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Folk är inte korkade men väldigt många läser aldrig ingrediensförteckningar och har inte läst Mats-Erics böcker utan kanske tror att ordet aromämne är något naturligt (precis som jag trodde tills för ca. 5 år sedan). Man tänker inte i de banorna att vi blir lurade av producenterna. Titiana och Jacques – när jag har pratat med folk av varierande åldrar så har, nästan ingen, en aning om vad olika tillsatser har för funktioner. hälsoeffekter eller ursprung utan man litar på att Livsmedelsverket ser till att vi inte blir lurade och inte riskerar att få i oss för mycket av olika kemikaliska ämnen (de flesta, som jag pratat med har dessutom ingen aning om att tillsatserna är skapade med hjälp av kemikalier). Cocktaileffekt har nästan ingen hört talas om. Hemkunskap brukade förr i tiden bedrivas i skolorna men då handlade det inte om tillsatser utan om matlagning (att det fanns tillsatser av olika slag i korven, buljongtärningen m.m. var ingen konsument medveten om då). I dagens tillsatsstinna matvärld borde alla mellan 7 och 100 år behöva information om de otal tillsatser som finns i livsmedel, och utbildning i hur man bör tänka och agera om man vill undvika kemikaliska tillsatser av olika slag.
    Lisa. 15 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • För att öka trovärdigheten i debatten om tillsatser, tror jag att väldigt viktigt att göra skillnad på olika tillsatser och syftet med dem. När är tillsatser helt onödiga? Vilka tillsatser är det mest risker med ur hälsosynpunkt? Visst finns det produkter som ändå är bra och där producenten tänkt sig för även om det finns någon tillsats. Om vi tar aromer till exempel, så finns det exempel på där det är aromer eller extrakt är bättre än den naturliga oprocessade råvaran. Rökarom där man tagit bort dom carcinogena beståndsdelarna från röken eller bittermandelolja där man tagit bort den giftiga cyaniden. Man måste se till vad som är bäst för helheten i en produkt och inte bara vad som är mest "naturligt".
    Annika. 15 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Annika! Problemet, som jag ser det, är att vi inte vet vad dessa otal av olika aromer innehåller för ämnen och därför kan vi ju inte heller generellt säga att de är mindre farliga än den äkta aromen. Aromer och övriga tillsatser är inte uppfunna för att gynna konsumenten utan för att producenten bl.a. ska kunna lagerhålla produkter under en onaturligt lång tid. Resultatet kanske blir en något billigare produkt för konsumenten men till vilket hälsopris i form av lägre näringsvärde, färre naturliga vitaminer, dåliga fetter m.m.? Man måste inte se till vad som är bäst för helheten i en produkt för producenten om man själv handlar tillsatsfria livsmedel och tillagar maten själv. Människokroppen är skapad för att ta hand om naturliga livsmedel och inte kemikaliska substitut.
    Lisa. 16 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Lisa, jag tror att vi är överens i 9 fall av 10 i våra livsmedelsval. Jag är inte för att ha en massa tillsatser i maten och påstår inte på något sätt att aromer är generellt bättre än den naturliga råvaror. Jag är en upplyst konsument som är beredd att betala för kvalitet. Jag skulle inte följa detta forum om jag tyckte så. Men att vara alltför kategoriskt i sin retorik gör att debatten blir omogen och många tar inte detta seriöst. Jag tror att man skulle vinna mycket på ett mer öppnare dialog där man inte ser detta som svart eller vitt, argumenten bör vässas och nyanseras. Det finns skräpprodukter som innehåller ett tjog med tillsatser, utfyllnadsämnen och aromer och så finns det rena råvaror utan en enda tillsats, MEN så finns även någonting där emellan och råvaror med få och snällare tillsatser, där producenterna har ansträngt sig för att göra en bra produkt och gjort avvägningar. Att en råvara är naturlig är ingen garanti för att den är bra, det finns många naturliga råvaror som är ohälsosamma och giftiga. Därav exemplet med rökaromen. Jag vill dock understryka att jag inte har några problem med naturligt rökta produkter, underbart med en basturökt skinka och jag tror inte man får cancer om man äter det i måttliga mängder. Det jag däremot vänder mig emot är att kalla en skinka för sämre ur hälsosynpunkt för att den innehåller rökarom där man i själva verket tagit bort skadliga ämnen från röken. Nu vet jag iofs om någon skulle påstå det, men om det är så bör man fundera på vad man i så fall vill uppnå? Äkta vara som driver frågan har oftast mer nyanserad inställning än en del av dom som kommenterar. Mats Erics och andras artiklar är oftast riktigt bra, men en del som kommentera verkar däremot bara ha bestämt sig för att alla tillsatser är direkt livsfarliga och dessa överdrivna kommentarer sabbar trovärdighetem blir lite som "vargen kommer"
    Annika. 16 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Annika, du bör nog välja bättre exempel för din argumentering för att ge ett trovärdigt intryck. Jag tror inte för ett ögonblick att producenterna använder rökarom av omsorg för konsumenternas hälsa, utan för att det är billigare att pytsa i lite rökarom, än att röka produkten ifråga.
    Mats Hållén. 17 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Havssalt eller salt (NaCl) som många ser som naturligt i mat som ex charkuterier borde vi halvera i intag då detta skulle minsk antalet dödsfall pga. strokes och infarkter med 2000-5000 per år. Naturligt men farligt alltså. Och på grund av den onyanserade debatten om tillsatser har konsumenter önskat charkuterier utan saltet E 250, natriumnitrit (NaN) och naturligtvis har industrin gått dessa önskemål till mötes men istället har de då i viss mån (hur mycket som helst går ju inte för då blir det ju för salt smak) ökat på med NaCl (salt) för att säkra upp matsäkerheten. alltså har man tagit bort ett ofarligt salt och istället ökat mängden av ett annat som vi bevisligen redan äter för mycket av. Insjöfisk i för stora mängder är farligt pga. tungmetaller. Sushi kan vara farligt pga. parasiter. Gravad lax kan vara farligt pga. en hiskeligt farlig bakterie vid namn listeria. För mycket mättat fett alltså främst animaliskt fett, i kosten förorsakar hjärt- och kärlsjukdomar http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Hjart--och-karlsjukdom/Epidemiologiska-studier-om-sambandet-mellan-fettkvalitet-och-hjart--och-karlsjukdom/ . Över sextio personer inom EU dog för ca två år sedan pga. groddar. Finns en hel del svamp som är farlig om man inte först urvattnar den. För att inte tala om den dennadäringa fisken i japan. Råvaror som jag skulle tro de flesta tycker är naturliga. Hur många fler exempel behöver ni? Här råder en upp och nedvänd värd.
    Anita. 17 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)
  • Mats, det är helt naturligt att företag vill hålla nere sina kostnader och gå med vinst. Om det nu skulle vara både billigare att använda rökarom och den dessutom innehåller mindre cancerframkallande ämnen, vad är i så fall problemet? Det är ju fritt för alla att välja det ena eller det andra, själv tycker jag att naturrökt är godast men jag är inte säker på att det är bäst för hälsan. Många blandar in hälsoargument i debatten och generaliserar att alla tillsatser är skadliga för hälsan och alla naturliga ämnen är nyttiga. Andra generaliserar åt andra hållet och säger att allt som är godkänt är ofarligt och proppar i sig mängder med tillsatser som smakförstärkare och olika sötningsmedel. Det blir en väldigt polariserad debatt, där det blir viktigare "att ha rätt" än att använda sunt förnuft och ha en öppen inställning.
    Annika. 17 jan 2013 (Svara på inlägg | Abuse)

Kommentera

Namn *
E-post *
Kommentar *
 
Skriv in kod
Villkor
 

DEN HEMLIGE
KOCKEN
BLOGGAR

Mats-Eric Nilsson är författare, journalist, föreläsare och en av grundarna till Äkta vara. Han har skrivit böckerna Den hemlige kocken, Äkta vara, Smakernas återkomst, Döden i grytan och Saltad nota och har även varit chefredaktör för matmagasinet Hunger. Nu är han aktuell med boken Måltidens magi.

Medlemsannons-pa-sajten-NY-animerad-3