Livsmedelsindustrin eller kanske mest butikskedjorna, styr ju vad vi kan köpa. De kan säga att efterfrågan inte finns på produkter som inte säljs, utan att fråga konsumenterna vad de egentligen vill ha.
Man talar ibland om "push" där butiker och tillverkare bestämmer då de trycker ut sina produkter på marknaden och "pull" dvs en efterfrågebaserad marknad där konsumenterna bestämmer vad de vill ha. Men det vi verkar ha är till stora delar en push-marknad, dvs i butikerna finns det man vill sälja.
Igår, på den sockerfria dagen, snackades det mycket om socker för att industrin och återförsäljarledet har lärt oss tycka om sötma. Vi har blivit sötmaberoende. Efter decennier av ökande sockerförtäring så har socker nu, på senare år, blivit kritiserat. Vad händer då? Jo, rädd för att tappa försäljning byts sockret mot sötningsmedel – för sött måste det ju vara!?
Jag ser framför mig blindtester som gjorts under åren på alla möjliga produkter och de lite sötare vinner oftare. Det slår ann en sträng inne i oss, den från savannen då vi för många tusen år sedan, i brist på energi, jagade kalorier.
När sockret det senaste seklet blivit billigt och ökat i nästan alla produkter så har vi blivit beroende av den söta smaken. Beroende som av en drog. Livsmedelsindustrin är vår langare.
När jag var liten tonåring hade jag alltid fem sockerbitar i teet. Men kom på att det nog inte var så bra (var väl karies-snack då). Så jag minskade en efter en under en tid. Inte var det så svårt. Det går att komma ifrån sötmaberoendet om viljan och insikten finns. Men våra langare vill inte förlora pengar.
Det finns faktiskt en liknelse med nitrit, som ju också är aktuellt då KRAV funderar på att tillåta det. Industrin har gjort sig så beroende av nitrit, att istället för att förklara problemen med nitrit och sen fråga konsumenterna om de vill ha sådana produkter, så väljer man att gå andra vägen och gör allt för att nitrit ska vara kvar och då helst i hela chark-sortimentet.
Så eftersom det säljer bättre med söta produkter och rosa kött så gör livsmedelsindustrin allt för att inte tappa denna lukrativa ”push”-baserade affärsmodell!
Tänk om livsmedelsindustrin tog ett större samhällsansvar i detta och värnade lika mycket om medborgarnas sanna val och hälsa, som de gör om aktieägarnas utdelning. Då skulle de med alla tillgängliga medel tillse att det även finns produkter som är mindre söta (kanske en märkning för det?) och nitritfria charkprodukter.
…och då skulle också KRAV kunna överleva…
Björn Bernhardson
