Man kan tycka att det för länge sedan borde vara sluttjatat om hästköttskandalen. Men Mats-Eric Nilsson är av motsatt uppfattning.


Visst är termen slow food en smula problematisk. Att det verkar handla om evigt puttrande långkok, ovanligt sega kockar eller måltider som aldrig vill ta slut. Som om själva långsamheten vore poängen.

Men då har orden lett tanken fel. Till och med vällagad snabbmat kan faktiskt sägas vara slow. Den italienskfödda motståndsrörelsen mot industrimatens avarter – som myntat uttrycket – står mer för matkulturell mångfald och kvalitet än allmän temposänkning.

Ändå kan man inte bortse från ett drag av eftertanke och positiv tröghet. Och frågan är om begreppet inte numera har blivit så etablerat att det borde utvidgas till nya områden.


Exempelvis behövs det ju en massa slow journalism som en uppfriskande motvikt till produktflödet från dagens dygnetruntöppna nyhetsfabriker. Reportrar som får tid att gå på djupet, och inte bara ständigt jaga vidare.

Som när Malin Olofsson och Sofia Boo i P1-programmet Kaliber återvänder till hästköttskandalen långt efter att detta ämne tappat sitt nyhetsvärde, och industrin trodde att det var över för den här gången.

I deras obönhörligt borrande reportage blir allt så smärtsamt tydligt. Den extrema prispressens yttersta konsekvenser.

På plats i Rumänien kan de visa hur de europeiska livsmedelsföretagen under lång tid har köpt enorma mängder kött från sjuka, hårt medicinerade och ibland stulna hästar. I vissa fall har det till och med handlat om infångade djur från ett av Europas sista bestånd av vildhästar.

Frågan är bara hur mycket vi har lärt. Vilka slutsatser har företagen dragit och hur mycket klokare har vi konsumenter blivit?

I den internationella köttbranschens nyhetsbrev Global Meat finns en artikel som just handlar om skandalens långsiktiga effekter, skriven av en analytiker på analysföretaget Euromonitor.

Hon anser att ”det är väldigt svårt att fatta hur industrin har kunnat vara så naiv” när den handlat upp sina ingredienser – och att konsumenternas upprördhet är i högsta grad motiverad.

Enligt henne blåser det hela inte över så lätt som branschen hoppas. I stället kommer vi framöver att bland annat ställa betydligt större krav på ursprungsmärkning.

Inte bara på ett litet antal färskvaror. Utan även på lasagnerna och alla sammansatta livsmedel som butikshyllorna är så fulla av.

Om systemet i övrigt inte förändras skulle det i framtiden kanske kunna låta så här, i händerna på en flyhänt reklamare:

”Kött från fettsnål antibiotikaberikad transsylvansk arbetshäst.”

Och som en särskild delikatess:

”Nyfångad frigående och naturbetande häst från Donaudeltat”.


Mats-Eric Nilsson


Texten har tidigare varit publicerad i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>


Mats-Eric bloggar
Annons