Engelsmännen hann knappt hämta sig från hästköttskandalen förrän ett nytt avslöjande hamnade på förstasidorna. Men är det nyupptäckta matfusket ett typiskt brittiskt fenomen?
Det finns ett osvikligt sätt att minska antalet dömda rattfyllerister. Man låter färre bilister blåsa. Mord anmäls i stort sett alltid, men långt ifrån alla rattfylleribrott. Därför är polisens aktivitet avgörande för om de över huvud taget ska upptäckas.
Så om vi läser i tidningen att den typen av brott har minskat kan det bero på att polisen helt enkelt prioriterat annat. Och även när det gäller något så svårupptäckt som matfusk finns förstås ett stort mörkertal. Om kontrollen är dålig blir det mest tillfälligheter som avgör vad som blir känt.
Under förra årets hästköttskandal fokuserade hundratals europeiska inspektörer förstås på just detta köttslag. Ändå hade Ikea nog i godan ro kunnat fortsätta att servera hästköttbullar på sina restauranger i Sverige och utomlands. Partyt pajades dock av några nitiska tjeckiska tjänstemän som råkade fatta misstankar mot ett parti som var på väg till Brno i Tjeckien.
Hästkött kollas väl numera ganska noggrant, men ingen vet hur omfattande det mer normala och ständigt pågående trixandet med våra livsmedel är. Hygienkontroller utförs, förpackningstexter granskas – men ytterst sällan görs dyra laboratorieanalyser av matvarornas verkliga innehåll.
Ett halvårslångt ambitiöst program med stickprov hos livsmedelskedjor, tillverkare, småbutiker och snabbmatsställen i engelska Yorkshire har därför väckt uppseende även utanför Storbritannien.
38 procent av de 900 testade varorna visade sig innehålla något annat än vad som stod på förpackningen eller var märkta på ett felaktigt sätt. Ett återkommande problem var att tillverkaren ersatt dyra köttslag och mejerivaror med betydligt billigare ingredienser.
Bland de många fejkprodukterna fanns:
- Skinka som fyllts med kycklingkött och fått sin ”rätta” rosa färg av konserveringsmedel.
- Mozzarellaost som till mer än hälften bestod av billigt vegetabiliskt fett i stället för mjölk.
- Frysta jätteräkor som tillförts så mycket vatten att endast halva ursprungsvikten återstod efter upptining.
- Ett bantningste som varken gjorts på teblad eller örter utan i stället av ett pulver av sockerarten glukos plus ett numera förbjudet läkemedel i en koncentration som var 13 gånger högre än den tidigare normaldosen.
Man skulle förstås kunna hoppas att alla världens matfuskare har koncentrerats till ett begränsat område i norra England, men det verkar inte särskilt troligt. Det påpekar den ansvarige för Yorkshire-undersökningen och tillägger insiktsfullt:
