När den amerikanske författaren Joseph Heller för mer än ett halvsekel sedan skrev sin genombrottsroman Moment 22 hade han av naturliga skäl varken Systembolaget eller Livsmedelsverket i tankarna. Ändå kommer jag så givet att tänka på just honom när jag försöker förstå mig på dagens regelverk kring vin.

Hellers satir riktade sig mot landets flygvapen under andra världskriget. I boken är moment 22 den regel som anger vem som har rätt att bli frikallad från krigstjänst. Grundkravet är att man ska vara galen. Men den som ansöker om att få slippa strida kan ju per definition inte vara särskilt tokig eftersom det är sunt att inte vilja utsätta sig för risken att bli dödad. Alltså är det i praktiken omöjligt att bli frikallad.

Själva romanen har väl i rätt stor utsträckning fallit i glömska, men inte det begrepp Heller skapade. Än idag stönar vi ju »Moment 22!« så snart vi frustreras över hopplösa cirkelresonemang eller allmänna byråkratiska dödlägen.

Som det här med vinet.

Liksom andra alkoholdrycker slipper ju vin – av outgrundliga skäl – ifrån kravet på innehållsförteckningar. Fast inte helt och hållet. Om vinet innehåller konserverings- och antioxidationsmedlet sulfiter måste detta anges på flaskan eller boxen. Och eftersom i stort sett alla viner gör det står det »Innehåller sulfiter« på varenda etikett, som om det vore vinets enda beståndsdel.

Orsaken är att sulfiterna, som används så ymnigt i dagens vinproduktion, kan vara hälsofarliga. Känsliga personer kan drabbas av snuva, hudproblem, nässelutslag, blodtrycksfall, magont, diarré och i mycket sällsynta fall allergisk chock. I första hand gäller det en del astmatiker. Men även andra kan behöva se upp. Den sammanlagda mängden sulfiter som vi får i oss genom mat och dryck anses nämligen vara ett allmänt hälsoproblem.

Därför finns det inte enbart varningstext utan även maxgränser för hur mycket sulfiter viner får innehålla. Dessutom verkar det faktiskt finnas en hel del personer som utan att vara astmatiker har visat sig vara känsliga mot sulfiter. Kanske i kombination med andra tillsatser som finns i konventionellt vin. De billigaste industrivinerna, särskilt de på bag-in-box, brukar ha högst halter, medan mer småskaligt gjorda viner vanligtvis ligger betydligt lägre. Dessutom har vita vanligtvis mer än röda. Och allra mest finns i mousserande och dessertviner.

Ju högre halt i vinet desto större risk för besvär. Livsmedelsverket anser att känsliga astmatiker bör undvika viner som har mer än 100 mg sulfit per liter. Men exakt vilken nivå det handlar om i just det vin du tänker köpa får du gåtfullt nog inte veta. På etiketten står samma sak – »Innehåller sulfiter« – oavsett om halten är hög eller låg. Ändå vet Systembolaget mycket väl hur höga sulfithalterna är, i alla fall på de viner som ingår i det fasta sortimentet, men sätter inte ut denna uppgift på hyllkanten.

Allt detta är förstås rätt egendomligt, men för att Joseph Heller skulle ha tänt till på allvar måste vi lägga till ytterligare en komponent.

För den som vill konsumera så lite sulfiter som möjligt finns ett givet val: naturvin. Sådana viner har ofta inga tillsatta sulfiter alls. Problemet är att också de är märkta med »Innehåller sulfiter« eftersom det uppstår en liten mängd sulfiter helt naturligt i samband med jäsningen. Och då kommer vinet upp i de 10 mg per liter som är gränsen för att man måste sätta ut denna varningstext.

Vissa producenter av sådana naturviner väljer därför att på etiketten skriva ut »Sans sulfites ajoutées« (Utan tillsatta sulfiter) eller liknande formulering på andra språk än franska. Och om vinet gjorts utan sulfittillsats är den totala sulfitmängden ju med säkerhet mycket låg.

Men i Sverige – häng med nu, Joseph! – är en sådan konsumentupplysning numera förbjuden. I andra länder är det fritt fram, men här har Livsmedelsverket, som även har tillsyn över vinet, nyligen kommit fram till att det inte kan vara tillåtet. Enligt verket är det nämligen vilseledande att både ha budskapet »Innehåller sulfiter« och »Utan tillsatta sulfiter« på flaskan.

Något som kan låta en smula bestickande – tills man tar sig in i närmaste livsmedelsbutik. På hyllorna för exempelvis fruktdrycker finns ju ett stort antal varor som helt enligt reglerna är märkta med »Utan tillsatt socker«, samtidigt som de enligt förpackningens näringsdeklaration innehåller just socker, från den naturliga fruktjuicen.

Livsmedelsverket räknar med att du kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, men bara så länge du handlar blåbärsdryck på Ica – inte när du köper vin. Och Systembolaget uppmanar numera sina leverantörer att mödosamt byta ut de aktuella etiketterna (kanske klistra över den förgripliga upplysningen!) – eller helt sluta sälja dessa viner med mycket låg sulfithalt.

Visst hörde jag ett stön?

Mats-Eric Nilsson,
aktuell med boken Nyfiken på naturvin

PS. För full transparens när det gäller sulfithalter, gå in på naturvinsguiden.org!

Annons