Det är något gåtfullt med EU och alkoholen.

Först låter man öl-, vin- och spritbranschen under fyra decennier slippa de innehållsförteckningar som är obligatoriska på alla andra livsmedel. Och sedan, när man äntligen ska göra något åt saken, sker det som en åtgärd mot – cancer.

Det var ju i förrgår när EU-kommissionen presenterade sin ambitiösa anti-cancerplan som innehållsförteckningarna oväntat dök upp. Bland de många förslagen inom alla möjliga samhällsområden fanns även en halv mening om införande av ingredienslistor på alkoholdrycker.
Att alkoholen ingår i detta brett upplagda initiativ är i sig inget att förundras över. Det anses ju numera väl belagt att denna substans kan orsaka cancer. Och det är därför inte särskilt konstigt att EU-kommissionen vill ha större varningstexter på burkar, flaskor och boxar – i stil med de som redan finns på cigarrettpaketen.

Men vad gör egentligen innehållsförteckningarna här? 
Meningen med att täppa till denna mångåriga lucka i lagen måste ju vara att vi konsumenter, precis som i mataffären, ska få veta vad vi köper. Hur hög alkoholhalten är står ju redan klart och tydligt, så den efterlängtade ingredienslistan handlar mer om vad resten är. Vilka av alla de tillsatser som är tillåtna i dagens vinproduktion ingår i just den flaska jag tänker köpa? Och om listan över kemikalier är oaptitligt lång, var finns ett vin med en kortare?

Kanske tänker sig EU-kommissionen att vi när vi får se det verkliga innehållet kommer att välja dyrare viner med färre tillsatser – och därmed inte ha råd att dricka lika mycket. Det skulle ju i så fall kunna vara ett argument för att låta innehållsförteckningarna trots allt ingå i åtgärdsplanen. Och oavsett vilket bör ju vi som länge kämpat för denna reform bara tacka och ta emot.

Så vad händer då nu?
Blir det, som SVT:s Rapport meddelade på onsdagskvällen, obligatoriska innehållsförteckningar på alla alkoholdrycker före utgången av 2022?

Nja, det är väl långt ifrån säkert.

För det första ska man nog inte hoppas att ett nytt regelverk är på plats då, utan att det mer rör sig om en deadline för när det ska finnas ett färdigt förslag i frågan.

För det andra har vi problemet med den konsumentovänliga vinbranschen. Länge kämpade de med näbbar och klor för att få behålla sitt privilegium. Numera förfäktar de att producenten ska kunna få välja om innehållsförteckningen ska tryckas på förpackningen eller förmedlas digitalt via exempelvis en QR-kod.

Undantag från vanliga märkningsregler vill de alltså fortfarande ha. Och för vinkonsumenten är mobilvarianten förstås klart sämre. Att jämföra några flaskor är ju hur enkelt som helst om ingredienserna finns på etiketten, men desto svårare och mer tidsödande om man måste använda sig av en mobiltelefon för att komma åt informationen.

Många vinföretag anser att det skulle se väldigt illa ut med alla substanserna uppradade på buteljen, som om vinet vore en billig läskedryck. Företagen lägger ju ned så stor möda på att skapa en air av ursprunglighet och naturlighet kring sina produkter. Och om de tillsatser som använts för att påverka vinets smak och färg blev alltför synliga skulle magin riskera att försvinna. Innehållsförteckningar direkt på flaskan uppfattas som ett allvarligt hot av de producenter som idag laddar sina viner med tillsatser.

Och trots gårdagens besked är striden ännu inte avgjord.

Skriv under den internationella namnlistan för att sätta press på vinindustrin: In vino veritas!


Mats-Eric Nilsson

Aktuell med boken Nyfiken på naturvin. En uppföljare till Château Vadå – om allt som inte står på vinetiketten.



Annons