”Konsumenterna sviker Nyckelhålsmärkningen” Så såg topprubriken i Dagens Nyheter ut i gårdagens tidning.
Uttrycket ”sviker” används på ett sannerligen på ett speciellt sätt i medierna. Försäljningssiffror kan vika, men betyder det att den som väljer att inte köpa är en svikare?
Det artikeln handlar om är att lightprodukter och andra magra livsmedel inte säljer lika bra längre, utan konsumenter föredrar fetare mat. Dieter med bokstavskombinationer bär skulden enligt beskrivningen. Försäljningssiffrorna talar sitt tydliga språk: Där statistiken för feta mejerivaror och kött går upp går lättprodukterna ner. Livsmedelsverket som äger Nyckelhålsmärkningen oroas över att 20 års folkhälsoarbete går om intet. Som om övervikt, kolesterolvärden och andra ingredienser i det metabola syndromet har minskat de senaste decennierna.
Ska man ge hälsoråd till andra vill det till att man har mycket på fötterna. Livsmedelsverket tycker att man har det, märkningen vilar på vetenskap.
Men denna är givetvis inte konstant. Det ligger i vetenskapens natur. Därför måste också kriterierna för Nyckelhålsmärkning förändras, vilket den då och då gjort. När den startades av Livsmedelsmärkningen handlade den om mest om fett, sedan kom sockret till, nu senast fiberhalten.
Nyckelhålsmärkningen handlar alltså idag om att äta lite fett och framför allt mättat, lättprodukter och lagom mängd fibrer. Det låter som något man inte blir hållbart mätt på. Därför kanske man tenderar att äta lite mer, och risken är att man dämpar suget med något som man kanske helt borde avstå från. Den typen av psykologiska studier verkar dock inte ingå i Livsmedelsverkets överväganden.
Många lightprodukter bygger sin fettfattighet på tillsatser och industriella ingredienser. Om nu vetenskapen låt säga om tio år skulle komma på att modifierad stärkelse, mono- och diglycerider av fettsyror eller något annat ersättningsmedel gör att vi ökar i vikt, eller att det mättade fettet inte alls är det som gör oss feta eller höjer kolesterolet utan någon annan faktor – måste Nyckelhålsmärkningen svänga i 180 grader. Vem är det då som har svikit? Kanske behövs det ett generationsskifte för att en ny syn ska kunna göra sig gällande?
Och dieterna som, har de då ingen skuld? Som sagt, den som kommer med råd om hur andra ska äta, bär ett stort ansvar. Om LCHF:arna förespråkar bacon för att få i sig mycket fett och bortser från att det mesta bacon faktiskt innehåller nitrit som kan vara cancerframkallande, kanske man är inne på fel väg. Och om GI-dieten ivrar för en stor mängd fullkornsprodukter som riskerar att skapa en växande skara människor med IBS, (Irritable bowel syndrome) som gör varje matdag till en plåga, kanske man måste fundera ett varv till.
Dieter är sällan måttfulla och vissa av dess utövare kan ibland bli väl ivriga, ja nästan tävlingsinriktade. Kanske inte alldeles hälsosamt, inte heller ur det psykologiska perspektivet – stress, synd, skuld följer nog alltför ofta i spåren.
Man måste inte vara anhängare av någon speciell diet för att välja bort lightprodukterna. En anledning kan att man vill äta någorlunda naturligt och uppleva de rena smakerna. Då går tillsatser och industriella ingredienser bort.
För mig finns det inga studier i världen som skulle övertyga mig om att det konstgjorda margarinet skulle vara nyttigare än det naturliga smöret. Det betyder inte att jag brer på centimetervis på mackan. Lite mindre av den riktiga grädden istället för större mängder lightgrädde. Skippar dussinköttet i veckan och äter en liten bit fett gott gräsuppföttkött till helgen.
Dieter och koster är i grunden till för människor som av något skäl har hälsan. Alla andra borde kunna klara sig utan dem.
Inte så dramatiskt, inte så räddhågset och inte alls fanatiskt. Inte diet, inte kost, bara mat.