Om man kan bedöma ett land med utgångspunkt från statschefens matkultur ligger väl USA för tillfället rätt pyrt till. Enligt sitt eget frikostiga twittrande är den nuvarande presidenten hursomhelst helt inkörd på industriell snabbmat.
Särskilt gillar miljardären McDonald’s Quarter Pounder, som han med sitt rättframma och basala språkbruk utnämnt till »great stuff«. Men han är även förtjust i konkurrenten Kentucky Fried Chickens utbud, i synnerhet supermenyn Fill-Up – med åtta bitar friterad kyckling, en stor coleslaw, fyra kakor och två portioner potatismos.
Just kedjejättarna har han särskilt stort förtroende för; de är så måna om sina varumärken att de inte har råd att servera något som är dåligt, lyder analysen.
Men genom åren har han förstås även dykt upp på andra matställen. Och då kan det för köket vara bra att veta att köttbitarna måste vara extremt välstekta för att falla honom på läppen.
Dessutom är han noggrann med basfödan pommes frites, något som köksmästaren på en av hans restauranger vid ett tillfälle smärtsamt fick erfara. Trump kom dit med ett sällskap affärsbekanta som han ville imponera på, men blev snart misslynt över kvaliteten på de friterade potatisstrimlorna. Tre eller fyra gånger skickade han tillbaka dem, vilket till slut fick köksmästaren att surna till. Snabbt grejade man fram en förpackning fryst pommes frites från närmaste butik, och när dessa friterats blev den kräsne magnaten äntligen nöjd och kunde konstatera att de nu var – alldeles perfekta.
Sina portioner sköljer nykteristen Trump vanligtvis ned med läsk. Och eftersom han vill försöka hålla vikten, och tror på sötningsmedlens välsignelser, brukar det bli Diet Coke.
Med de allra första presidenterna har den 45:e inte mycket gemensamt. Thomas Jefferson, som var nummer 3 och huvudförfattare till självständighetsförklaringen, hade även helt andra matvanor. Under många år förde han ett slags trädgårdsdagbok och noterade dessutom noggrant alla de frukter och grönsaker som var i säsong på marknaden i Washington under hans presidentperiod: Ängssyra, krasse och sparris; jordgubbar och hallon; broccoli, ärter och kronärtskockor; vindruvor, vinbär och vattenmeloner; palsternackor, limabönor och auberginer; morötter, svartrötter och selleri …
»Unionens grundare var lika överlägsna dagens politiska ledare när det gäller kvaliteten på den mat de åt som de var överlägsna dem språkligt och intelligensmässigt«, hävdade matjournalisterna John L. och Karen Hess i The Taste of America redan på 1970-talet.
När boken skrevs var Gerald Ford supermaktens högste ledare. Till lunch beställde han varje dag fram samma sak från Vita husets välutrustade kök: en kula keso, en HP-liknande sås, en skiva lök eller en tomatklyfta plus en portion pecannötsglass.
Ford förklarade att ätandet i huvudsak var bortkastad tid.
»Great guy«, skulle Trump förmodligen ha sagt.
Mats-Eric Nilsson
