Varför smakar färdigrätterna ofta så lite - och så lika? I det senaste numret av magasinet Hunger har man tittat närmare på hur rätterna egentligen framställs.


Trots att ingredienserna som står på ingrediensförteckningen är ungefär de samma som du skulle använda själv hemma i köket, så smakar den industrilagade färdigmaten helt annorlunda.


I ett bearbetat utdrag ur boken "Swallow This", av den brittiska matjournalisten Joanna Blythman, berättar man bland annat om ingrediensernas långa väg fram till fabrikerna.


En undersökning av det irländska livsmedelsverket visar till exempel att en inhemskt tillverkad färdigpizza innehöll komponenter - råvaror, tillsatser och aromer - som framställts i sammanlagt 60 olika länder, på fem kontinenter.


Varje komponent kan dessutom ha processats i flera olika länder, där varje steg görs på den plats där det är billigast och effektivast. Ofta levereras de dessutom till sammansättningsfabriken i form av halvfabrikat, ofta frysta, som pulver eller som extrakt.


Istället för smör använder man smörpulver, och ägg kan levereras uppdelade i gula eller vita och i form av pulver, gelé eller stänger. Och en sådan enkel sak som lök. Den kan till exempel vara skalad och fryst i Polen, upptinad, hackad och frusen på nytt innan den är klar att levereras till färdigmatstillverkaren.


Och den hårda effektiviseringen präglar också själva produktionen. Istället för att bryna köttet i ragun till lasagnen, kokar man den endast och ersätter den smak, färg och konsistens som man då går miste om med olika extrakt, pulver och tillsatser. På samma sätt kan en blek kycklingbit få en läckert gyllenbrun färg genom att sprejas med sockerkulör innan tillagningen.


Förresten äter vi svenskar 59 miljoner frysta färdigrätter om året.


Ivar Nilsson


Annons