Mörk kvalitetschoklad har många beundrare. Men nu kommer det att bli svårare att hitta produkter som inte försetts med billiga tillsatser som utfyllnadsmedel.

I mitten av 70-talet satt jag under åtskilliga nätter i baksätet på en grönmålad Volvo och telegraferade ut obegripliga bokstavskombinationer. Exakt var någonstans på den gotländska landsbygden som Uddin och jag ställt upp vårt åbäkiga fordon var ytterst hemligt. Kryptering var anbefallen – och så kallad klartext strängt förbjudet.

I dag däremot kan detta ursprungligen militära begrepp dyka upp i helt andra sammanhang. Exempelvis när Mats Knutson i Aktuelltstudion ska berätta hur partiledarens ordkaskader egentligen ska tolkas. Han har på något sätt lyckats komma över kodnyckeln och förklarar för tittarna vad politikerns svårforcerade ordkaskader innebär – ”i klartext”.

Alternativet till sådan nödvändig dechiffrering är att försöka avlyssna makthavarna när de tror att ingen utomstående är i närheten. Knappast någon orkar ju ständigt tala i gåtor och för den nyfikne reportern kan det vara en poäng i att finnas med när beslutsfattare uppfattar sig vara på tryggast möjliga hemmaplan och därmed kan säga rent ut vad de menar.

Själv går jag därför gärna på livsmedelsbranschens mässor och läser ivrigt deras nyhetsbrev där raka besked och rediga siffror råder. Plötsligt är budskapen helt kristallklara och underbart befriade från alla luftiga löften om hemlagade produkter som mirakulöst nog framställts på närmsta fäbod.

Nu senast gällde rättframheten emulgeringsmedlet sojalecitin, som ingår i många chokladprodukter. Frågar man en producent varför de använder denna tillsats blir svaret med stor säkerhet: ”Det behövs för att vi ska få till en så bra produkt som möjligt.”. Men i konfektyrbranschens eget internationella nyhetsbrev handlar det i stället i första hand om en helt annan funktion. Att sänka kostnaderna.

Chokladbranschen är pressad. Priserna på kakao har under det senaste året stigit med 65 procent, så frågan är hur man kan minska halten av det dyra kakaofettet och ersätta med något annat. Och det är här sojalecitinet – bokstavligen – kommer in.

Ämnet förekommer visserligen redan i mängder av billiga chokladkakor och chokladglassar, men mer seriösa och renläriga fabrikanter har hittills dragit sig för att tillsätta sojalecitin till sina kvalitetsprodukter. Under trycket av prisökningarna på den viktigaste råvaran kan dock även dessa tillsatsmotståndare tänkas falla till föga.

Genom att bara minska kakaofettet med några få procent, och byta ut det mot billigt sojalecitin, kan en större chokladproducent nämligen spara många sköna euromiljoner, visar tillsatstillverkaren Palsgaards säljande räkneexempel. Lecitinet framställs av soja, men den avancerade processen innehåller så många kemikalier att det är svårt att kalla substansen särskilt naturlig.

Palsgaard medger att tillsatsen försämrar chokladkvaliteten något och gör att smaken förändras eftersom tillverkarna vanligtvis fyller på med mer socker när de minskar på kakaofettet.

Så när du inom kort läser följande på din favoritchoklad vet du alltså vad som hänt:

”Nu lite sötare”.


Mats-Eric Nilsson är författare och chefredaktör för matmagasinet Hunger.

Texten har tidigare varit publicerad i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>

Annons