Alkohollobbyn är en blytung maktfaktor, som i Bryssel alldeles för länge har fått sätta agendan. Något krav på innehållsförteckning finns ju inte för drycker över 1,2 procent alkohol. Och inom EU är det till och med förbjudet att skriva ut ingredienserna på förpackningen till ett vin.
Vilket Kenneth Gustafsson, grundare av Wine Mechanics i Göteborg, har fått erfara. Företaget driver ett så kallat stadsvineri, där man framställer vin av druvor som köps in från utvalda kontinentala odlare. I god tid inför starten i maj i år skickades premiärvinets etikett till Livsmedelsverket för granskning. Men där blev det tvärstopp! I sin iver att vara så transparenta som möjligt hade de nyblivna vinmakarna nämligen angett såväl tillsatser som vilken jäst de använt.
– Svaret vi fick var att vi i stort sett inte kunde sätta ut något av allt det vi hade skrivit. Det kändes smått chockerande att det inte var tillåtet att berätta hur vinet var gjort. Det går ju emot allt vad som gäller för andra livsmedel, suckar Kenneth Gustafsson.
Att redogöra för innehållet ingår helt enkelt inte bland de tillåtna sätten att märka ett vin på. En regel som tillverkarna gärna hänvisar till när sådana konsumenter som jag frågar varför de inte kan gå i täten och frivilligt varudeklarera sitt vin. På andra ställen än på flaskan eller boxen – exempelvis på nätet – är det dock fullt tillåtet att informera. Dessutom finns det faktiskt aktörer som struntar blankt i EU:s konsumentfientliga regelverk. Tydligen utan att åka dit. Den brittiska livsmedelskedjan Co-op har ända sedan 1999 haft innehållsförteckningar på de viner man säljer under sitt eget varumärke. »Vårt initiativ är formellt otillåtet, men vi gör det i konsumentens intresse«, förklarar företaget. De går dessutom ytterligare ett steg och erbjuder större insyn än vad som krävs för andra livsmedel. De redovisar nämligen inte enbart tillsatserna utan även de så kallade processhjälpmedlen, som finns kvar i ytterst små mängder i den färdiga produkten och inte behöver tas upp på en vanlig innehållsförteckning i matbutiken. Baksidesetiketten på ett argentinskt Fairtradevin hos Co-op kan se ut så här:
- Ingredienser: Fairtradedruvor (malbec), vinsyra, konserveringsmedel (svaveldioxid, kaliummetabisulfit), stabiliseringsämne (tanniner).
- Gjort med hjälp av: jäst, antioxidationsmedel (kväve, koldioxid), jästnäring (diammoniumfosfat), stabiliseringsmedel (kaliumvätetartrat), mjölksyrebakterier. Klarnat med pektinolytiska enzymer, filtrering.
Och att konsumenterna verkligen skulle vilja att vinets ingredienser specificerades på etiketten är väl ganska givet. Liksom att många nog skulle bli avskräckta av alltför långa innehållsförteckningar med krångliga namn på kemikalier och välja de viner som har kortast lista, vilket är ett välkänt kundbeteende när det gäller matvaror.
I maj 2008 genomförde den australiska branschtidningen Practical Winery & Vineyard Journal en undersökning med 331 representativa vinkonsumenter som fick ranka tio olika produktupplysningar om vin. Förutom nio som brukar förekomma på dagens viner – exempelvis vilka druvor som används, vilken mat det passar till, hur det ska drickas – lade man till en uppgift som inte finns med: ingredienserna. Och det visade sig då att efter flaskans pris, som ansågs allra mest angeläget att få veta, kom faktiskt vinets innehåll. Dock hade den ingredienslista som användes i experimentet – druvor, svaveldioxid, jäst, diammoniumfosfat, bentonit, pektinolytiska enzymer – en avtändande effekt på de tillfrågade, som uppgav att de skulle söka efter alternativ med färre substanser.
Mycket talar därför för att innehållsförteckningar på vin dessutom skulle ha en sanerande effekt på branschen. Fler skulle framställa sitt vin på ett mer autentiskt sätt – med ökad valfrihet för konsumenten som följd.
Idag hamnar dessa alternativa producenter istället i ett pedagogiskt och därmed marknadsmässigt underläge. De väljer att skippa alla industriella genvägar och gör sitt vin enbart på jäst druvmust – men det är ju så de flesta konsumenter tror att allt vin framställs. Så hur ska dessa rebeller få fram sitt budskap?
En uppstudsig variant är att använda sig av omvänd innehållsförteckning. På flaskorna till Vinos Ambiz naturviner från spanska La Mancha redogör producenten Fabio Bartolomei i detalj för allt han inte gjort med sitt vin. Och bara det faktum att denna finstilta antilista behöver en jätteetikett som täcker nästan hela buteljens baksida berättar förstås en hel del.
Om hur dagens vin brukar göras.
Bearbetat utdrag ur Mats-Eric Nilssons nya bok Château Vadå – om det okända fusket med ditt vin.
