Hela arbetet med jakten på tillsatser bygger på att vi konsumenter kan lita på det som står på förpackningen - att tillverkarna visserligen stoppar i E-nummer i livsmedlen, men att de åtminstone inte luras om vad som ingår. Men tänk om det som står skrivet faktiskt är fel. Kan vi verkligen lita på innehållsförteckningarna?
För ungefär ett år sedan gick jag som vanligt och handlade på min närmsta Coop. Min vana trogen synade jag innehållsförteckningen på en ost av en sort som tog upp en stor del av kyldisken. Föga förvånande fanns det i osten fyra E-nummer. Stilla undrade jag varför ost, som ju är konserverad mjölk behöver så många E-nummer. Jag hoppades att det bara var ett undantag.
Det visade sig att alla ostar av samma märke hade exakt samma innehåll fastän de påstods komma från olika länder (Sverige, Holland, Schweiz och Danmark). Till och med Morbiern hade samma innehåll men saknade askan som ju är kännetecknande. Nu var det lätt att inse att något var fel.
Bild: Smygtagen bild av Färskvarugruppens Wernersonsostar
En tid senare påpekade jag för personalen min upptäckt. Den hjälpsamma expediten erbjöd sig genast att kontakta leverantören och några dagar fick hon beskedet att etiketterna var korrekta.
Kunde detta verkligen vara möjligt? Alla dessa ostar skulle ha samma innehåll. Jag kunde inte ge mej så jag ringde själv den 7 juli och fick tala med Leif Gunneling på Färskvarugruppen. Han förklarade återigen att allt var i sin ordning, men att jag kunde tala med Lennart Jansson när han var åter från semestern.
Några veckor senare gick Lennart att nå. Han berättade att ostarna kommer från Wernersson Ost AB. Han slog också ifrån sig till en början, men lovade efter en stund att kolla upp det hela. Han sade: "Det kanske ligger något i det. Jag ska kolla upp det – det lovar jag". På Wernerssons sajt kunde jag själv se att ostarna hade olika ingredienser, vilket jag meddelade Lennart, som bevis för min teori.
Efter några dagar damp ett mejl ned i Inkorgen, denna gång från Per Nilsson, livsmedelskonsult, som skulle utreda det hela. Och ytterligare två veckor senare, den 27 augusti, ännu ett mejl. Denna gång från Mia Jarvid, kvalitetsansvarig på Wernerssons. Hon bad om ursäkt för att allt tagit så lång tid, men nu skulle allt ställas till rätta – nya etiketter och produktblad, justering av vågar etcetera.
Livsmedelsverket är numera informerat och Susanne Sylvén lovade den 8 september att "felmärkningen kommer att följas upp vid kommande kontrollbesök" under "någon av de kommande månaderna".
Nu i oktober har äntligen de nya etiketterna börjat synas i kyldiskarna. Många samtal och mejl har givit resultat.
Vi konsumenter som jobbar för rena produkter är i händerna på tillverkarna. Vi måste kunna lita på vad som står på produkterna. Jag uppmanar härmed alla som handlar mat: Ifrågasätt och kolla upp, för det sker inte av sej självt.
Bild: Ost med ny etikett (om än lite felstavad)
