Våra kära grannar på Gotland säger att det mest blir ”pära å kytt”. Potatis och kött. I den ordningen. Vardagsmat. Var dags mat.
I ett annat sammanhang än vid deras köksbord skulle det kunna uppfattas som utmanande.
– Nej tack, jag äter inte potatis.
– Men du, jag är vegan.
– Lunch? Nej, jag har med mig pulversoppa.
Eller vid ett annat bord:
– Lite extra smör på mackan, tack. För det är väl riktigt smör?
– En stor biff tack, fettranden kvar!
– Tack, men bara om det är lättmajonnäs.
– Nej tack, jag dricker inte alkohol.
– E621? Nej men då hoppar jag över.
Oskyldiga repliker som ändå kan uppfattas som provocerande. Och som inte sällan behöver försvaras, eller åtminstone förklaras av den som uttalat dem.
Varför är det provocerande att äta kött? Varför är det i andra sammanhang provocerande att säga att man är vegan?
Vad är det som gör att maten, som förr bara var krubb, har blivit en ståndpunkt? Att det vi sätter i oss för att överleva, men också för njuta av gemensamt, har blivit till ”kost”. Och vilken kost du äter säger oss vem du är.
LCHF, GI, nyckelhålsmärkt, stenålderskost eller pulverdieter. Idag bekänner vi oss sällan till en religion, däremot allt oftare till en kost.
Det får mig att tänka på en omtalad måltid för länge länge sedan, då två fiskar och fem bröd räckte till att mätta fem tusen hungrande människor.
Om det hade varit idag?
– Bröd, nej tack, för mycket kolhydrater!
– Är den rödlistad eller odlad, naa, jag äter ändå inte fisk.
Varför rör maten upp så mycket känslor hos oss människor? Det är en fråga som Dagens Nyheters Insidan har försökt att svara på i en serie artiklar.
En av dem som funderat på frågan är bloggaren, programledaren och matdebattören Lotta Lundgren. Hon är fascinerad av mat. Hon älskar att laga den, äta den och prata om den. Det verkliga skälet till Lottas intresse är att vår inställning till maten säger så mycket om vilka vi är. Många är intresserade av vad hon tycker.
Men hon är underbart tydlig med en sak:
– Jag ger inte kostråd. Du får aldrig ett kostråd av mig. Jag håller inte på med kost.
Anna Karin Strand Nilsson
Läs intervjun med Lotta Lundgren och de andra artiklarna i serien>>