Begripliga begrepp

Nyligen satt jag med min gamla mamma. Hon fick fatt i en bakbok på bordet.

”Surdeg, vad är det?" sa hon.

Jag förklarade:
"Som allt bröd bakades förr. Mjöl och vatten helt enkelt, så får det eget liv liksom. Och jäser"
"Va, utan jäst" sa hon och såg ut som en fågelholk.
"Ja, som allt bröd alltid, i alla tider varit, tills kemister och industrin fixade jästen som du köper i en liten kloss i affären."

Lite senare vid middagen sa morsan stolt:
"Jag köper i alla fall alltid ekologiskt!"

Och så tog hon fram Knorrs burk med texten Grönsaksbuljong.
Jag tittade på ingrediensförteckningen och frågade henne:
”Vad tror du att det är mest av i buljongen?"
"Ja, det är väl grönsaker, morot kanske?"
"Nä, salt. Sen socker och sen palmfett"
"Vasadu?” utbrast hon.
"Ja sånt där man skördar i tropikerna på andra sidan jordklotet, för att stoppa i din ekologiska buljong"
Inte heller nästa ingrediens, jästextrakt, kände hon till.

Jag berättade istället om en annan ekologisk buljong. En riktig buljong, som Scandinavian Organics kokar. I grönsaksversionen innehåller den: vatten, palsternacka, morötter, gul lök, tomatpuré, vitpeppar, lagerblad, vitlök, timjan, rosmarin, fänkål, libbsticka och salt. Den tyckte hon förstås var bättre.

Jag inser att min gamla mamma tillhör den generation som fortfarande uppfattar industrimaten som modern och eftersträvansvärd. Kanske har hon inte reflekterat närmare över produktens verkliga innehåll.

Så här ett halvsekel senare har det gått så långt att det som en gång i tiden hette bröd nu kallas för surdegsbröd, eftersom jästbröd har blivit normen. Och buljonger har idag oftast få likheter med vad buljong en gång var — och fortfarande är i kokböcker eller bättre restaurangkök.

Det är just därför som Äkta vara finns.