Vi blir vad vi äter. En sliten klyscha, men så är det.  Jag är övertygad om att stressade råvaror stressar våra kroppar, bryter ner, skapar obalanser. Råvaror producerade med omsorg för djur och natur ger oss näring och bygger upp, skapar balans. Och framför allt så handlar det om smaken. En stressuppfödd och stress-slaktad gris smakar förfärligt. Jag glömmer aldrig när jag insåg hur olika det kan vara.


Det var tidigt 70-tal. Jag var 15 år när min mamma och pappa greps av ”gröna vågen” och köpte ett 400 kvadratmeter stort ålderdomshem mitt ute på landet. Döm om grannarnas förvåning när dessa två akademiker, som knappt varit på landet annat än under enstaka svamputflykter, tog detta jättehus och 12 hektar mark i besittning. Pappa klev först mest omkring i eleganta chevreauskor och anlade en golfbana, men så småningom började han jaga och snart hängde det både hare och älg i källaren. Mamma förvandlades från världsvan dam till rejäl lantkvinna. Hon blev kompis med grannbonden Kjell och hans mamma Tyra och snart låg det en halv svartslaktad gris på köksbordet för styckning. 


”Fy, vad äckligt”, fnös vi döttrar och höll för näsan. Men jag glömmer aldrig kotletterna vi sedan fick till middag. De täckte nästan hela tallriken, hade en tjock fettkant och doftade smör, salvia och äpple. Efter första tuggan blev vi tysta. Svålen var knaprig och köttet var mört och saftigt. Något helt annat än de torra, magra skosulor till kotletter vi tidigare ätit.

Pappa stack gaffeln i sin, sträckte den mot taket och sa: ”Den här grisen har inte levt förgäves”. Den hade den inte heller, den hade vårdats ömt av Tyra och fått böka kvickrot och maskros från åkrarna. Gödd på skulor och fallfrukt mötte den döden bakom svinstallet. Inga stressande transporter, ingen stressad slakt.


Pappa smaskade till och med i sig fettet, till min förfäran. Jag gav mitt till jyckarna, men gnagde benen omsorgsfullt. 

Tack mamma och pappa för att ni gav mig dessa smaklärdomar som sedan stannat kvar som riktmärken under hela livet.

 

PS. Vill du veta kvaliteten på till exempel en rökt skinka – smaka på fettet. Ju godare fett, desto godare skinka.


Gästblogg Milena Bergquist
Annons