Det talas mycket om närproducerat i dessa dagar. Många uppfattar att det är viktigt för miljön och för färskheten att maten vi äter inte har transporterats härs och tvärs över klotet eller ens över vårt avlånga land heller för den delen.
Det finns ju produkter som är så solklart lokala som ett bröd från bageriet eller en ost från närmaste gårdsmejeri.
Så finns det produkter jag aldrig funderar på i lokala termer, som jag inte inbillar mig har med mitt närområde att göra. Skivad ost är en sådan.
Det är lätt att se att färdigskivad ost är praktiskt och i vissa sammanhang säkert nödvändigt av hygienskäl, på sjukhus till exempel. Och möjligen skulle det fungera på en spontan picnic med barnbarnet, eftersom jag sällan går omkring med en ostkniv eller hyvel redo i handväskan. Men jag skulle aldrig ens fundera på om den var närproducerad eller ej.
Ändå blir jag förvånad när jag ser att Arlas färdigskivade ost fortsättningsvis bara kommer att skivas på ett enda ställe i landet. En skivfabrik i Götene ska spotta ur sig ostskivor till butiker, lunchrestauranger, dagisavdelningar och sjukhusmatsalar runt om i hela Sverige. Om den nu inte skivas i Nr Vium i Danmark eller i Tychnowo i Polen, som blir de andra återstående ostskivningsenheterna i Arlas ägo.
Det blir tydligt hur de två trenderna kämpar om utrymme och om mitt intresse. Lokala mathantverkare med liten radie och livsmedelsjättar som inte känner några nationsgränser.
Lokalt och globalt. I en enda liten skiva ost.
Då kan det vara skönt att veta att det ändå är jag själv som väljer vilken sorts skiva det blir.