Under de senaste fem åren har tillverkarna sanerat sina julskinkor från E-nummer. Men det gäller bara de skinkor som säljs i butik. På krogen frodas de ifrågasatta tillsatserna fortfarande.


För fem år sedan rann sinnet till ordentligt på en ledarkrönikör i Expressen. Inför sina läsare utlovade han att jag skulle få bli måltavla för en välriktad julskinka så snart han fick se mitt nylle igen.

Han hade retat sig på mina ständiga pläderingar mot matfusket och var särskilt ilsken över min sågning av julbordets huvudrollsinnehavare.

Att jag i flera intervjuer sagt att jag tänkte skaffa mig en ”riktig skinka” gjorde honom däremot en smula upprymd.

Skadeglatt såg han nämligen framför sig hur jag skulle stå där på julafton och svära över min E-nummerfria
och därför snustorra skinka, medan han själv kunde avnjuta det saftiga fläsk som livsmedelsindustrin så skickligt förädlat åt honom.

Vår skinka blev dock hur fin som helst, och inte ens industrin brydde sig om hans protester. Redan samma jul hade de flesta producenter tagit bort den utskällda smakförstärkaren E621.

Och några år senare fortsatte saneringen av den svenska julskinkan. Pressade av konsumentopinionen
tyckte många tillverkare att det var hög tid att även utesluta fosfaterna E450 och E451 ur recepten. Dessa kemiska ämnen, som var förbjudna i Sverige fram till EU-inträdet, är bra på att binda vätska och gör att man ska kunna injicera stora mängder vatten i köttet.

I dag får jag dock leta länge i mina närmaste livsmedelsaffärer innan jag upptäcker någon julskinka som har försetts med fosfater. Den enda jag hittar på min butiksrunda är en Lidlskinka som på skyddsplasten ironiskt nog har dekorerats med något som ska likna gammaldags korsstygn.

Men en något grundligare research visar att fosfaterna bara har försvunnit från de julskinkor som hittills varit i fokus för debatten. I de sammanhang där konsumenten inte har någon insyn frodas de fortfarande.


Scrollande genom storkökens egen databas tappar jag snabbt räkningen på alla fosfatskinkor som ingår i sortimentet. Merparten av de skinkprodukter som ska hamna på julborden hos restauranger, sjukhus och äldreboenden innehåller faktiskt än idag de ifrågasatta fosfaterna.

Och som SvD:s läsare vet riskerar gästen därmed inte bara att få en vattensjuk skinka. I den stora studie Henrik Ennart skrev om för några veckor sedan kopplas fosfaterna till sådana allvarliga hälsoproblem som hjärt- och kärlsjukdomar, vilket till och med fått EU:s ganska tröga livsmedelsverk att vakna till.

Att fosfaterna kan dyka upp kring jul är i och för sig säkert ett överkomligt folkhälsoproblem. Vad värre är att de finns i tusentals produkter som vi sätter i oss året runt.

Precis som så många andra tillsatser har dessa billiga substanser flera olika och vitt skilda användningsområden. Allt från konsistensgivare i yoghurt, färgstabilisatorer i pommes frites, konserveringsmedel i soppa, smakgivare i läskedrycker till stabiliseringsmedel i den julskinka som just nu tronar på finkrogens julbord.



Mats-Eric Nilsson



Texten har tidigare varit publicerad i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>


 FAKTA: Nitrit och fosfat
  • Den helt E-nummerfria julskinkan innehåller inte ens konserveringsmedlet nitrit. Detta ämne tillsätts för att ge köttet en rosa färg, en ”fräschare” smak och en längre hållbarhet.
  • Utan nitrit blir köttet naturligt gråaktigt och ser ut som tillagat fläskkött brukar göra. För en ovan svensk konsument kan en sådan gråskinka kanske verka mindre aptitlig, men i Finland är man desto mer van vid denna kulör eftersom i stort sett alla landets julskinkor är nitritfria.
  • Nitrit anses kunna orsaka mag-tarmcancer och tillåts därför inte i Kravmärkta produkter. På Kravs hemsida finns en guide till butiker och restauranger som har nitritfria skinkor från ekologiskt uppfödda grisar.
  • Fosfater är ett stabiliseringsmedel som gör att man kan pumpa skinkan full av billigt vatten. Dagens höga konsumtion av ämnena misstänks i ny forskning kunna leda till för tidig död. Läs mer här >>
Annons