Inte en enda riktig frukt, grönsak, fisk eller köttbit. Men desto mer av pulver. Mats-Eric Nilsson har besökt en annorlunda matmässa.
En fredagseftermiddag i september blir jag uppringd av en välplacerad beslutsfattare inom den svenska livsmedelsindustrin. Vi brukar talas vid då och då och han börjar med att besvara en fråga jag ställt på mejl. Därefter kommer han med en intressant uppmaning:
– Du borde åka till Paris i slutet av november. Hela pulvermaffian kommer att vara där.
Nog är det lätt att föreställa sig helt andra kulinariska äventyr i den franska matstaden än att följa detta mycket speciella råd. Men för en man med min bakgrund är tipset oemotståndligt.
Helt enligt instruktionen befinner jag därför mig två månader senare i mässkomplexet Parc des Expositions norr om Paris. I fyra jättelika hallar hålls under tre dagar världens största mässa för de tillsatser och industriella ingredienser som moderna livsmedel är så välförsedda med.
I år firar man 25-årsjubileum och kan se tillbaka på ett framgångsrikt kvartsekel, som mässgeneralen entusiastiskt sammanfattar så här:
”Sedan 1986 har livsmedelsindustrin upplevt en betydande utveckling – från enkelt rörsocker till 300 olika sötningsmedel, från havssalt till saltersättningsmedel, från att man förr åt en apelsin till att man nu tar vitaminer som kosttillskott ...”
Då rymdes de 20 utställarna på bråkdelen av dagens enorma mässyta där 1 300 företag slåss om de 23 000 besökarnas uppmärksamhet.
Några vanliga konsumenter syns naturligtvis inte till. Försäljarna kan därför tala klarspråk och förklara för sina
matproducerande kunder att poängen med substanserna är att man ska kunna byta ut dyra råvaror – som ägg, kött eller ost – och ersätta dem med något som är betydligt billigare.
Och min initierade tipsare hade givetvis alldeles rätt om det allestädes närvarande pulvret. På reklamskyltarna är visserligen ”naturligt” det vanligaste slagordet, men bland varuproverna är det kritvitt, off-white eller gult pulver som gäller.
Det finns till och med företag som har specialiserat sig på själva pulverdesignen så att kornen ska få exakt rätt storlek för att lämpa sig för matfabrikernas olika produktionsprocesser.
Några företag har format fina pyramider av sina pulverprover eller hällt dem i vackra glasskålar från Ittala. Men den stora, och snabbt växande, gruppen kinesiska firmor skippar estetiken och presenterar sitt pulver i likadana små plastpåsar som langarna på Sergels torg.
Deras reklamskyltar har heller inga fotoshoppade bilder på fina råvaror, vackra kvinnor och gulliga barn. Säljmaterialet består istället av kemiska formler och långa osexiga uppräkningar av fosfaternas, smakförstärkarnas och aromämnenas krångliga namn.
Ungefär som västfirmorna gjorde förr.
Artikeln har varit införd i Svenska Dagbladet.
