När mina söner var små brukade de säga otecknad om vanliga filmer. I deras värld var tecknat normen, och de behövde därför ett smidigt ord som täckte in hela det övriga filmutbudet.
Att de då använde sig av en så kallad retronym hade de förstås ingen aning om. Och det har väl inte heller dagens charktillverkare när de stolt trycker ordet helmuskelskinka på sina etiketter. De vill ju bara meddela att de för ovanlighetens skull gör riktig skinka. Och eftersom detta klassiska begrepp numera är upptaget av en hopklistrad köttprodukt med vatten och tillsatser, återstår inget annat än att hitta på ett nytt.
 |
| Bröd? |
Det är alltså inte bara vi konsumenter som drabbas av att mataffärens butikshyllor är fulla av beteckningar som tömts på sitt innehåll. När vaniljglass vanligtvis varken är glass eller vanilj, vad ska den tillverkare som trots allt framställer den äkta varan säga om sin produkt? Eller den fabrikant som väljer att göra smördeg av riktigt smör? Orden har ju liksom tagit slut.
Ibland är den enda utvägen att förse en gammal välkänd vara med en helt ny beteckning, en retronym. Men varför då egentligen? Är det inte betydligt rimligare att den mer ursprungliga får behålla sitt namn, medan nyordet klistras på den produkt som har lämnat traditionen?
Som det är nu riskerar alla vi som aktivt söker oss till originalet att framstå som så speciella och märkvärdiga. Måste du tvunget ha surdegsbröd, kan det inte räcka med bröd helt enkelt? Varför ska dina tomater vara ekologiska? Och hur kommer det sig att du frågar efter naturvin när krogen har hur många vanliga viner som helst att välja på?
Att det stundtals hånade surdegsbrödet inte är något annat än bröd så som det har bakats i alla tider, glöms då i hastigheten bort. Liksom att både ekogrönsakerna och det vin som i dag får epitetet »natur« faktiskt var först på plan. Innan odling och vinmakning för ett drygt halvsekel sedan industrialiserades och kemikaliserades var det inget särskilt med dem, de var bara tomater och vin.
Så vad skulle hända om vi vände på steken och istället bytte namn på de produkter som vi idag uppfattar som normala?
En skiva jästbröd. Ett kilo spruttomater. Och en flaska tillsatsvin.
Visst får man en helt annan smak i munnen?
Mats-Eric Nilsson är författare och chefredaktör för matmagasinet Hunger. Texten har tidigare varit publicerad i Hunger 2/2015.
Hitta naturviner med Naturvinsguiden >>
